GSP Dordogne-resan 2017

På morgonpromenad med Leena i vår ”hemstad” Souillac.

 

 

GSPare slår runt i Dordogne

Trettiosju glada GSP-pensionärer träffades en murrig lördag för att fara till södra Frankrikes soliga nejder. Vår reseledare Leena Immonen visade sig vara en energisk och handlingskraftig person med utmärkta kunskaper i franska, något som man behöver just precis i Frankrike.

Rätt sent på kvällen samma dag nådde vi staden Souillac, där vi skulle bo fem dagar. Souillac ligger i Dordogne-dalen, ett område där Asterix och hans kumpaner på sin tid kämpade mot romarna. Området är även känt för att det är vackert, kuperat och lantligt med en stor mängd gamla slott, i stort sett ett i varje buske.

Följande dag, som var söndag, inleddes med studier av ortens gamla kyrka. Sedan bar det av till ett närbeläget destilleri. Där fick vi lära oss hur mycket nyttigt man kan göra av plommon, fikon och nötter. Det visade sig senare att nötterna, främst valnötter, har en central plats i Dordogne-områdets näringsverksamhet. Det enda som man inte kunde ta tillvara av nötterna var det ljud som uppstod när nötter krossades. Vi hann också besöka en tryffelfarm långt ute på landsbygden. Tryfflar är svindyra, men vi fick ändå smaka på tryffelsmör.

Måndag: Dags för besök på en vingård. Gårdens viner avsmakades och inköp gjordes. Staden Cahors vid floden Lot var vårt nästa mål. Över floden hade man under gångna tider byggt en bro som inte ledde någonstans. Nåja, här hos oss har vi en metrolinje som inte heller leder någonstans.

 

Längs vägen genom staden Rocamadour vandrar årligen tusentals pilgrimsturister mot Santiago de Compostela. Gun, Carita och Pippe vandrade bara ett kort stycke. Vackert så!

 

Tisdag: Besök i underjorden i Padriac. Där fanns en riktig droppstensgrotta, men de hade läckage i bottenvåningen, så där fick vi åka båt. I grottan var temperaturen 14 grader i skuggan. Efter lunch på hög nivå promenerade vi nedåt till staden Rocamadour. Därifrån skulle vi sedan ta en hiss upp till den nivå där bussen väntade. Det lyckades för alla utom för en som försvann på denna väg, men återfanns senare välbehållen. På vägen hem till Souillac besökte vi en getfarm med hundratals getter. Vi fick se hur honorna mjölkades maskinellt under överinseende av sina bockar. En del av damerna klagade över att deras kläder började lukta get.

 

Rocamadour ”Den vertikala Staden” inhuggen i en kalkstensklippa var en av resans höjdpunkter, även i ordets rätta bemärkelse.

 

Onsdag: I staden La Rocque Gageac, som var delvis inbyggd i en bergvägg, åt vi lunch under livsfara. Ett klippblock kunde ha fallit ned över oss. Det hade hänt några år tidigare, men det fick vi veta först efter lunchen. Mindre farlig var en båtfärd på den närliggande floden Dordogne som leder ut till Atlanten. Den vägen hade på sin tid vikingarna kommit för att härja i staden. Vi besökte även staden Sarlat, speciellt dess gamla centrum. På hemvägen stack vi oss in på en framgångsrik liten chokladfabrik som gömde sina nötter i choklad. Produkterna var goda och gick åt.

 

Tur med vädret på turen med en gabarre på Dordogne.

 

Torsdag: Vi flyttar vi till Toulouse. Staden besågs per buss och till fots. Toulouse är en livlig storstad. Förutom floden Garonne finns där ett flertal kanaler som leder antingen till Atlanten eller till Medelhavet. Airbus flygplansfabrik vid utkanten av staden hann vi också bekanta oss med.

 

Sarlat var en ny bekantskap för de allra flesta av oss. Stadens historia sträcker sig tillbaka till 800-talet och den har en mycket väl bevarad medeltida stadskärna från 12-1500-talen. Guiden berättar och Arne kollar utbudet av den lokala delikatessen Foie Gras. 

 

Resans stjärnor var vår stiliga och skickliga busschaufför Xavier och reseledaren Leena. Hon gjorde allt för sina ”får”. Sista dagen tog hon i så byxorna sprack och mera än så kan man inte begära.

Det var en lyckad resa.

AB